Jävla kukdator. Av Robert Stjernström, 1:a
pris i Årets Novell 2006
De va som
ettermidda nä moffa gick baka bua å tog fram yxan. Han placera datamaskinen på
huggkubben å högg an så plastbitarna flög. De va som en härli känsla som spred
sä i maga på an. Äntligen upprättelse för förbannelsen som slog sä ner för ett
halvår sän. Betala räkningarna å läsa tidningan, sa dom.
”Dra åt helvete!” , sa an å kasta takpannor å singel på elände. Men tror på
fan. Den förbannande rövhålsdatorn stod som framme på köksborde nä an linka in
i köke igen.
Han rätta till benprotesen hans, som hadd komme på sniskan.
”Ma bli som törlei”, skrek an å slog nävan i borde, så sockerskålen klirra å
kakfate datt i golve. Han gick fram te datorn å slet upp skruppe. Drog å slet
så moderkort å bussar å grafikkort å nätverkskort fårdd mä i nävan. Gick fram
te soppåsan å slängde rate. Sen gick an tebaka å satte sä me hårddisken.
”Varför i helvete ska du ta all tid från mä? All tid ja lagt ner på å pårrsurfa
å glåma å runka kuken lila å blå kunde ja lagt ner på nå vettiare. Varje jävla
da ha ja lagt upp länkar å leta gratisbilder å previews å chatta me småtösera
som visa sä va gammgubbar som en själv. Fy fan! Ja kunde ha åkte te Ryssland
iställe, för helvete. Eller knulla grisarna i laggårn, eller va fan som hälst”,
sa an å kasta disken i golve. Han hämta pergreva å storspette å tog i allt va
an rådd mä.
”Å så ska rate va trådlös å allstans åtkomli på nätte. Å spåren är ta me fan
omöjli å radere. De finnes företag i Norge som ta datorer som vårte åverkörde
av lastbilar, nermalda i kornkrossen å nersmultna i stränggjuterie å återställe
å finn reda på allt som vårte på an från första början. Otrohet å horeri kan en
håll hemli. Men de hanne. Fy faan!”, sa an å strök sä med skjortan över
rynkpannan. Han plocke ut lösgommen å sköljde an i vasken. Gick fram te kylskåpe
å tog sä en snus å en klunk starköl. Han vände sä te mä dä sa satt hopkrupen
intill kylskåpen i köke. Han satte tebaka lösgommen hans.
”Lillknärtn min. Låtom deg aldri luras av de häringa prylarna. Lova meg detta
uppå svaghjärta mitt. Annars bli de prygling me rävsaxa å klämmspette” sa han å
stirra på meg å skela.
”Ja lova”, sa ja för å lugn ner an, sen fortsatte an å svada. Han öppna
köksfönstre å hötte mot natthimlen.
”Ja ä gammal å medfaren me murkna leder. Ja ska dö snart å vill för helvete få
synderna förlåtna. Men iställe gatt ja förbanne tekniken å allt va de före me
sä. Förbannat vare peer to peer. Klart man hava ladda ner recepta på
molotovcoctails å kjemiska dråger å preparat å tips på hur man odla cannabis å
bränne spriten - fast tocken kuund man allredan, å hur man spöa barna å
barnbarna å hur man kedja käringa i sängstolpan me gummiboll i truten å hur man
slakta hunnan å kattan å hästan å fåre å kaninan å hur man importera ormar å
ålar å kackerlacker å kangroan å sablar från sibiriska tigrar å elfenben å
buffelskinn å lösgommar å benfliser å hårtover från hutuer å tutsier å
närbildera från Abu Graib å snuffilmera från Holland å England, Kazakstan,
Vitryssland å Fjollträsk. Å onanifilmer med peran å moröttan å meloner å
tomater å olvon å sviskon. Å visst ha man åtnjute en å annan sekvens från
inspelinga me Lamborghini i trehundra längs e-fyran. Å visst ha ja åsett
misshandel å våldtäkter å övergrepp. Ja, myttje skoj å glam ha ne vörte, men de
ska va slut på de. Ja vill bli av me skiten. Ta ifrån meg korset från axlan. Herre
ja be sällan te de. Men för fan. Nu behövs du, jävlar anamma. Ett opium som tär
på kroppen mi. Ett moln som annalka sä sörifrån. Kalblar å routrar å switchar å
hubbar å a-nät å b-nät å c-nät å subnät å maskar å token rings å eternät å u
äss be, å fajjer wajer å åttahundratvåpunkt elva i ett kaos som urgröper själa.
Å komme de int från adsl, så komme de från kabel tv, radio, mobiltelefoneran,
elnäte å nä man slängt ut allt dritt, så sitte satellitan där oppe å stirr ner på
en”, sa han å fånstirra me trådar, tåtar, kablar, routrar å switchar i nävan.
”Ta ögona från mä. Ja vill int se. Låt natten sluta sä runt mä. Ta kuken från
mä”, sa han å öppna böksluka å vifta me drulen sin. Han tog på sä uttarokken å
mössa å stappla ut i bare strumpera. Han tog se ut på brua å sprang vidar, så
han tappe benprotesen hans, men han hoppe vidar ut på lägda å la sä i snöfänna.
De va som e rejält ett snöurn å de fännan från runtom.
En timmar senar gatt ja följ etter å dra med förkaln, för å få bort laus å snö
från plyte åt an. Men då sprang en vidar ut te fuse å in te kuan å hästan. Å
han tog dem om örstolan å kysste dem om trutarna å viska kärvänlit.
”Fastbundna å återhållssamma vill ja sälla meg till er sälla skara”, sa han å
gick opp på lofte.
”En kan int flöte frå seg själv å dä ma int gjär mä tånkom, får man gjära med
skänkom”, sa han å slängde snaran runt halsen å håppa så nacken knakte å han
dödde innan ja hann fram te an.
Å här sitt man nu. Lillknärtn. Å ja plock fram å sätte ihop delarna te datorn å
fundere hur myttje man kan få för en lösgom, benprotes å en dosa snus å en
skalp å två pungkuler från e sur träi konservativ gammgobbe på e-bäj.
-----