De va som ettermidda nä moffa gick baka bua å tog fram yxan. Han placera datamaskinen på huggkubben å högg an så plastbitarna flög. De va som en härli känsla som spred sä i maga på an. Äntligen upprättelse för förbannelsen som slog sä ner för ett halvår sän. Betala räkningarna å läsa tidningan, sa dom. ”Dra åt helvete!” , sa an å kasta takpannor å singel på elände. Men tror på fan. Den förbannande rövhålsdatorn stod som framme på köksborde nä an linka in i köke igen. Han rätta till benprotesen hans, som hadd komme på sniskan. ”Ma bli som törlei”, skrek an å slog nävan i borde, så sockerskålen klirra å kakfate datt i golve. Han gick fram te datorn å slet upp skruppe. Drog å slet så moderkort å bussar å grafikkort å nätverkskort fårdd mä i nävan. Gick fram te soppåsan å slängde rate. Sen gick an tebaka å satte sä me hårddisken. ”Varför i helvete ska du ta all tid från mä? All tid ja lagt ner på å pårrsurfa å glåma å runka kuken lila å blå kunde ja lagt ner på nå vettiare. Varje jävla da ha ja lagt upp länkar å leta gratisbilder å previews å chatta me småtösera som visa sä va gammgubbar som en själv. Fy fan! Ja kunde ha åkte te Ryssland iställe, för helvete. Eller knulla grisarna i laggårn, eller va fan som hälst”, sa an å kasta disken i golve. Han hämta pergreva å storspette å tog i allt va an rådd mä. ”Å så ska rate va trådlös å allstans åtkomli på nätte. Å spåren är ta me fan omöjli å radere. De finnes företag i Norge som ta datorer som vårte åverkörde av lastbilar, nermalda i kornkrossen å nersmultna i stränggjuterie å återställe å finn reda på allt som vårte på an från första början. Otrohet å horeri kan en håll hemli. Men de hanne. Fy faan!”, sa an å strök sä med skjortan över rynkpannan. Han plocke ut lösgommen å sköljde an i vasken. Gick fram te kylskåpe å tog sä en snus å en klunk starköl. Han vände sä te mä dä sa satt hopkrupen intill kylskåpen i köke. Han satte tebaka lösgommen hans. ”Lillknärtn min. Låtom deg aldri luras av de häringa prylarna. Lova meg detta uppå svaghjärta mitt. Annars bli de prygling me rävsaxa å klämmspette” sa han å stirra på meg å skela. ”Ja lova”, sa ja för å lugn ner an, sen fortsatte an å svada. Han öppna köksfönstre å hötte mot natthimlen. ”Ja ä gammal å medfaren me murkna leder. Ja ska dö snart å vill för helvete få synderna förlåtna. Men iställe gatt ja förbanne tekniken å allt va de före me sä. Förbannat vare peer to peer. Klart man hava ladda ner recepta på molotovcoctails å kjemiska dråger å preparat å tips på hur man odla cannabis å bränne spriten - fast tocken kuund man allredan, å hur man spöa barna å barnbarna å hur man kedja käringa i sängstolpan me gummiboll i truten å hur man slakta hunnan å kattan å hästan å fåre å kaninan å hur man importera ormar å ålar å kackerlacker å kangroan å sablar från sibiriska tigrar å elfenben å buffelskinn å lösgommar å benfliser å hårtover från hutuer å tutsier å närbildera från Abu Graib å snuffilmera från Holland å England, Kazakstan, Vitryssland å Fjollträsk. Å onanifilmer med peran å moröttan å meloner å tomater å olvon å sviskon. Å visst ha man åtnjute en å annan sekvens från inspelinga me Lamborghini i trehundra längs e-fyran. Å visst ha ja åsett misshandel å våldtäkter å övergrepp. Ja, myttje skoj å glam ha ne vörte, men de ska va slut på de. Ja vill bli av me skiten. Ta ifrån meg korset från axlan. Herre ja be sällan te de. Men för fan. Nu behövs du, jävlar anamma. Ett opium som tär på kroppen mi. Ett moln som annalka sä sörifrån. Kalblar å routrar å switchar å hubbar å a-nät å b-nät å c-nät å subnät å maskar å token rings å eternät å u äss be, å fajjer wajer å åttahundratvåpunkt elva i ett kaos som urgröper själa. Å komme de int från adsl, så komme de från kabel tv, radio, mobiltelefoneran, elnäte å nä man slängt ut allt dritt, så sitte satellitan där oppe å stirr ner på en”, sa han å fånstirra me trådar, tåtar, kablar, routrar å switchar i nävan. ”Ta ögona från mä. Ja vill int se. Låt natten sluta sä runt mä. Ta kuken från mä”, sa han å öppna böksluka å vifta me drulen sin. Han tog på sä uttarokken å mössa å stappla ut i bare strumpera. Han tog se ut på brua å sprang vidar, så han tappe benprotesen hans, men han hoppe vidar ut på lägda å la sä i snöfänna. De va som e rejält ett snöurn å de fännan från runtom. En timmar senar gatt ja följ etter å dra med förkaln, för å få bort laus å snö från plyte åt an. Men då sprang en vidar ut te fuse å in te kuan å hästan. Å han tog dem om örstolan å kysste dem om trutarna å viska kärvänlit. ”Fastbundna å återhållssamma vill ja sälla meg till er sälla skara”, sa han å gick opp på lofte. ”En kan int flöte frå seg själv å dä ma int gjär mä tånkom, får man gjära med skänkom”, sa han å slängde snaran runt halsen å håppa så nacken knakte å han dödde innan ja hann fram te an. Å här sitt man nu. Lillknärtn. Å ja plock fram å sätte ihop delarna te datorn å fundere hur myttje man kan få för en lösgom, benprotes å en dosa snus å en skalp å två pungkuler från e sur träi konservativ gammgobbe på e-bäj. -----